Vi hade haft så mycket inbokat varje dag att vi knappt hunnit se något av vad Mariestad hade att erbjuda. Vi började dagen med att kika runt i Mariestad innan vi skulle åka söderut och hemåt igen. Vi bestämde att vi skulle gå till Gamla stan för att kolla in fina hus och små gränder.
Detta söta lilla hus var till salu... ska man slå till ;) ?
När vi lämnat Mariestad bakom oss fortsatte vi söderut mot Hällekis och Hellekis Säteri.
Huvudbyggnaden på Hellekis Säteri har legat på den plats det ligger idag sedan 1597. Under 1200-talet tillhörde Hellekis folkungaätten. Den första kände ägaren till Säteriet var Matts Gustavsson Sparre på 1300-talet. Godset har sedan vandrat genom olika ätter, Liljesparre, Posse, Ulfsparre, von Arbin och Skjöldebrand. Säteriet ägs och bebos sedan 1915 av familjen Klingspor.
Den äldsta kända byggnaden på Hellekis är den sk Fyrkanten och var en kvadratisk stenkoloss i tre våningar. Troligtvis var det riksrådet Axel Nilsson Posse som lät uppföra detta på 1530-talet, Fyrkanten revs 1880. År 1597 lät riksrådet Göran Knutsson Posse uppföra ett smalt trevåningshus med brant tak, inspirerat av renässansens nya idéer, detta brann ner 1698. I den nuvarande huvudbyggnaden finns det gamla tunnvalv kvar i källaren från den senmedeltida byggnaden. Hellekis är ett av de få godsen i Västergötland som har kvar delar av en medeltida byggnad.
År 1707 ersattes den nedbrunna byggnaden av ett corps-de-logi i karolinsk stil, med utbyggd sal mot trädgården. År 1791 vidtogs en ombyggnation till nyklassisk stil, enligt ritningar framställda av Olof Tempelman. Vid detta tillfälle uppfördes även de låga pocherna vid vardera gavlar. Genom åren har huset genomgått flera renoveringar men man har varit noga med att behålla 1700-tals stilen och i de båda övre våningarna finns inredningsdetaljer och möbler från 1600 och 1700-talet bevarade, här finns bla en stor vacker Brysseltapet. Huvudbyggnaden är tyvärr inte öppen för allmänheten.
Säteriets park är känt för sina många vackra och ovanliga lövträd t ex valnötsträd, äkta kastanj och det ståtliga drygt 100-åriga Ginkgoträdet. Här finns också en fantastisk perennrabatt och en doftande rosenträdgård med gammaldags rosor. Trädgården har anor långt tillbaka i tiden. Om träden i parken skrev Carl von Linné i sin "Wästgötaresa" 1746 att "Walnöteträ wäxte många i Hellkis Trädgård".
Grinden leder in till Rosenträdgården... Denna rosenträdgård anlades 1936 och är en klassisk rund trädgård. Idag innehåller den ett sjuttiotal olika rosor varvid de flesta hör hemma bland de gammaldags buskrosorna.
Från Rosenträdgården leder de 55 meter långa perennrabatterna. Även dessa anlades 1936 och har sedan dess bytt skepnad ett flertal gånger. Sommaren 2000 nyplanterades rabatterna efter fyra olika färgteman. Sammanlagt innehåller rabatterna ca 300 olika perenner.
När vi gått klart i trädgården och fotat i princip varenda blomma och träd tog vi en paus på trädgårdscaféet. God hemmagjord tomatsoppa med hembakat morotsbröd och fräsch sallad. Till efterrätt blev det denna american blueberry cupcake... so yummi.
I orangeriet hängde vindruvsklasar från taket
Nästa stopp på resan hemåt blev Kinnekulle Utsiktstorn som ligger längst upp på Kinnekulles 306 meter höga topp. Tornet är byggt av trä i den tidens romantiska byggnadsstil. När man är längst upp i tornet 19 meter över marken kan man i klart väder se minst 50 km bort.
Strax nedanför tornet finns ett monument om att en dimmig natt 1944 flög ett flygplan med norska frihetskämpar rakt in i berget.
Många kungligheter har besökt Högkullen och också dokumenterat sina besök genom att skriva sina namnteckningar som senare ristats in på stenar. Bland inskriptionerna hittar man t ex Oskar Fredrik (Oskar den 1:e) som besökt platsen 1847. Dessförinnan besöktes platsen runt 1820 av Hedvig Charlotta, gemål till Jean Baptiste Bernadotte (Carl den 14:e Johan). Hon lär ha blivit buren till toppen av fyra starka Kinnekullebönder sittandes i en länsstol.
Sista stoppet blev Husaby Borg. Man förmodar att borgen eller platsen ingått som en del av Olof Skötkonungs gamla kungsgård. Djupt ner i ruinens grusplan har man påträffat fynd som är så gamla som från 900- och 1000-talen vilket visar på ett mer än 500-årigt långt brukande av platsen. Man har också funnit ett 120 cm långt svärd, spjutspetsar, knivar och kanonkulor av sten.
Från år 1478 till 1505 reparerades och utökades borgen av Brynolf Gerlaksson, biskop i Skara. Under hans tid fungerade fästet både som bostad, gods och inkomstkälla från de gårdar som lydde under borgen. Kärnbyggnaden var av sten medan de övriga byggnaderna innanför den granituppförda ringmuren var byggda i korsvirkesteknik och tegel. Det enda man vet om inredningen är att väggarna uppe i den stora tornsalen pryddes av Brynolfs porträtt av sina föregångare på biskopsstolen.
Vid reformationen år 1527 drogs ägandet av borgen tillbaka till staten och Gustav Vasa bestämde att taket skulle rivas av och borgen stängas så att fiender inte skulle kunna använda den.
